Nätens utveckling

Under det senaste hundra åren har tillverkning och material för fiskeredskap förändrats från handbundna fiskeredskap till maskintillverkade nät. Vid tiden för sekelskiftet tillverkades näten av bomullsgarn. Enstaka nät av hemspunnet lingarn användes då ännu, men några nyanskaffningar av lingarnsnät förekom inte längre. 

Åren 1949-50 togs de tvinnade nylonnäten i bruk och två år senare började man använda monofil (heldragen nylon) vid tillverkningen av fiskeredskapen. Användningen av det syntetiska materialet underlättade arbetet; näten behövde inte torkas var fjärde vecka och i och med det behövdes inte dubbel uppsättning av näten. Fiskefångsterna blev också större än tidigare. 

---

Telnarna gjorde man delvis själv, genom att tvinna ihop hampa eller tagel till lämplig grovlek. Man köpte också färdiga telnar av bomullsmaterial. Hallan (sänken) på nedre telnen tillverkades av björknäver. En sten placerades som tyngd i näverhallan, varpå de syddes ihop med togor, som tillverkades av kluvna granrötter, vilka skulle blötas i saltlake för att inte torka. Omkring åren 1910-1920 upphörde tillverkningen av näverhallan. En enklare typ, vilka tillverkades av vadmal eller juteväv, förekom också i början av 1900- talet. På övretelnen använde man tidigare nävertållar (näverflöten), men man började också använda vanliga buteljkorkar, vilka man med järnspett svedde hål i, för att få dem uppträdda på telnen. Korkarna inköptes vanligen från ett bryggeri i Vasa. Nätstickorna tillverkades av envirke och varje fiskare hade en egen modell som han använde vid tillverkningen. I nätstickan skar man in tillverkningsårtalet och sitt bomärke. 

På 1930-talet fiskade man vintertid såväl med laknät, som siknät. Laknäten var tillverkade av 60 nr:s bomullsgarn, djupet var 2-3 alnar (ca 1,5 m) och tätleken var 10-12 varv på alnen. Telnmaterialet bestod av både märling och hysing. Vid nedre telnen användes järnringar, istället för de tidigare använda vadmalshallan, vilka de flesta upphörde att använda på 1920-talet. På övre telnen använde man fortfarande buteljkorkar, de specialtillverkade korkarna kom till användning först på 40-talet. 

Åren 1949-50 togs de tvinnade nylonnäten i bruk. Grovleken på garnet var från 60 till 120. Man använde patenttelnar med korkbitar inflätade i övertelnen och blybitar i sänktelnen. År 1952 började man använda monofil (heldragen nylon) vid tillverkningen av fiskeredskapen. Användningen av det syntetiska materialet underlättade arbetet, näten behövde inte torkas var fjärde vecka och i och med det behövdes inte dubbel uppsättning av näten. Fiskefångsterna blev också större än tidigare. 

I mitten av 50-talet ansåg fiskelaget, att fiskarna använde sig av nät med alltför täta maskor. En begränsning av maskstorleken infördes där den minst tillåtna storleken var 42 mm. I slutet av 50-talet började man använda telnar av helt syntetiskt material. I stället för de tidigare använda korkflötena, tillverkades då plastflöten vilka man dels kunde få färdigt inflätade i telnen. Samtidigt började man också använda nätstickor av plast. Sedan 1956 har fiskarna haft möjlighet att inhandla sina telnar vid Björkö Telnfabrik som Anton Björkman startade. Förutom telnar tillverkar också fabriken såväl ryssjor, som andra fiskeredskap. Telnfabriken utvecklades till en viktig industri och arbetsgivare i Björköby och fabriken är verksam än idag.