Fiskevattnets fördelning och lagfiske

 

Fiskevattnets fördelning vid notifske

Lagfiske

Brådd, Skägg och Galt

Lagbastur

 

Fiskevattnets fördelning vid notfiske 

Björköbornas samarbete inom fisket baserar sig på grunder, som kan härledas långt bakåt i tiden. Sedan urminnes tider har byns ägor varit delade i tre skiften, nämligen Brådd, Skägg och Galt skiftet. Genom århundraden har man utgått från dessa tre skiften vid varje fördelning av såväl landägor, som fiskevatten. Speciellt fiskevattnet synes ha varit av största betydelse för byborna. 

Vid gamla tiders skattläggningar värderades vanligen skärgårdshemmanens mantal efter antalet får och kalvbeten. På Björkö räknades var och ens andel i den gemensamma noten efter mantalet (d.v.s. efter vad man ägde). Genom det kan man utgå ifrån att byn i tidig begynnelse uppdelades i tre notskiften. När byn växte kom vart och ett skifte sedan att delas i två ”armar” (notarmar). Detta ledde till att fiskevattnet med tiden kom att delas i sex delar. 

Dessa utgör Gloppet, Hamnen, Öjen och Fläsket, Lappören, Valsörarna och Grånnen. De sex ”armarna” har därefter årat (bytt vattenområdena enligt ett årligt rullande system så att det skulle vara så rättvist som möjligt) nämnda fiskevatten i följd. Denna fördelning har sedan förekommit inom alla former av fiske, såväl strömmings- som fjällfiske. Fördelningen av fårskär (bete för får) följde skiftesfördelningen från år till år. Även tidigare ingick sälfångst med nät i fiskevattenfördelningen. För de obesuttna lösfolket / löösfåltjä har det funnits särskilda fiskevatten.

Vid storskiftet i mitten av 1800- talet, utgjorde Brådd, Skägg och Galt skiftet, vardera 96 famnar och 1 aln = 2,1/144 mantal. När ett (not)skifte delades upp i var sin ”arm” var de 48 famnar var.

Beträffande mantal och andelar i notfisket, använde man sig av följande fördelning: 

Utgjorde hemmanets storlek exempelvis 7/48 dels mantal, innebar det att man hade rätt att vid notfiske använda ett 7 famnar långt notstycke. Om hemmanets storlek var endast 1/48 dels mantal, fick man använda sig av ett notstycke på en famns längd. I praktiken betydde detta att ägare till smärre jordlotter inte kunde deltaga i notfisket. Från denna fördelning härstammar talesättet att använda ”famnar, alnar och kvarter” som räknemått, när hemmanens storlek kommer i fråga, (1 famn=180 cm, 1 aln=60 cm, 1 kvart=15 cm). Äldre personer använde ännu räknemåttet i början av 1980- talet, när de talar om vidd och storlek på sina ägor. 

Detta innebar att exempelvis delägarna i Brådd skiftet ägde rätt att vid notfiske, sammanlagt lägga ut redskap med en längd av 96 famnar. Ofta utnyttjade man också sin rätt och använde sig av så mycket redskap som fördelningen tillät. Vid svaga fiskefångster kunde det dock hända att någon delägare avstod från lagfisket, vilket stod var och en fritt om man så ville. 

I handlingar från 1800-talet kommer det fram att notfiske, vid denna tid bedrevs, utan någon som helst ordning när det gällde fördelning och nyttjandet av notfiskevattnet. Bland skiftesägarna uppstod tvister och strider då det inte fanns några förordningar att följa. Orsaken till att man saknade dessa förordningar, berodde på landhöjningens inverkan i fråga om gamla notfiskevatten. De förordningar man tidigare följt kunde inte längre följas, eftersom de gamla platserna inte mera gick att använda. För att få ordning på notfisket, gjorde björköborna, den 21 januari 1878, en anhållan om att få bilda en fiskeriförening, samt att få stadfästelse på föreningens stadgar. Den 31 juni 1879 beviljades deras anhållan av inspektören för fiskerierna i Finland.

Text av Marita Westergård 

 

Lagfiske                    

Notfiske är det äldsta kända fiskesättet i Björkö. Det är ett lagfiske där 20 personer från skiftets olika gårdar deltar och hjälps åt, 10 personer från varje arm. Beträffande sik-, strömmings- och verkfiske, har björköborna noggrant följt den gamla uppdelningen av de olika fiskevattenområdena. Varje skifte använde lagbastur där man höll till under veckorna.

Fram till 1930-talet, följde man den gamla skiftesfördelningen med att åra fiskevattnet. När andra världskriget utbröt, fortsatt av vinterkriget och fortsättningskriget upphörde lagfiske med skötar helt, på grund av att männen från byn var inkallade i strid.

---

De sex skiftesarmarna hade alla rätt till olika fiskeområden. Varje år årades fiskevatten enligt uppgjord ordning, vilket betyder att fiskeområdena byttes varje år.  

En skiftesarm, utgående från den ursprungliga indelningen av land och vatten (enligt fördelningen mellan Brådd, Skägg och Galt hemman) bestod vanligen av ett lag på 6-7 båtar och två personer i var båt. Antalet personer kunde dock variera, det var beroende av storleken hemmanet. Oavsett hemmanets storlek, fördelades fångsten lika, mellan var och en som tillhörde (fiske)laget. 

Fram till 1930-talet, följde man den gamla skiftesfördelningen med att åra fiskevattnet. Vårtid låg man ute i landfisket och fiskade med såväl strömmingsskötar, som sikryssjor. Varje skifte  (Brådd, skägg och Galt) använde lagbastur där man höll till under veckorna man fiskade. När andra världskriget utbröt, fortsatt av vinterkriget och fortsättningskriget upphörde lagfiske med skötar helt. Männen från byn var inkallade i strid och det fanns inte möjlighet att fiska enligt gammal tradition. Det gemensamma verkfisket i bäckarna, hade upphört några år tidigare. Sikryssjefisket fortsatte, men i mindre skala. 

När kriget var över var också det det gamla lagfiskesystemet över. Anskaffning av strömmingsryssjor ökade och man fortsatte att tilllämpa årandet av ryssjeplatser. Ryssjor sattes ut inom det vattenområde som hörde till armen fiskaren tillhörde. Men till skillnad från förr, delade man inte längre fångsten utan var och en sålde själv sin fångst. 

I slutet av 1960-talet minskade strömmingsfisket. Årandet av vattnet var inte längre nödvändigt. Man kunde samsas om platserna utan att tillämpa det gamla fördelningssättet. Numera får var och en fritt lägga ut sina fiskeredskap.

 

Vattenområden som omfattar de sex armarnas fiskeplatser:

Vattenområden som omfattar de sex armarnas fiskeplatser 

Gloppet - På sydöstra sidan av Björkö, räknas från Skalören och Replot rå till Stacknäsöuran söderom Råen. 

Hamnen -  Omfattar vattnen nordost om Björkö, från Råen t.o.m. skötlaggningen vid Iskmoören. 

Öjen -  Sträcker sig från Kaffeviken vid Vikarskat till Långskat utanför Svedjehamn. Hit räknas även Fläsket och Malskär, samt södra delen av Brunnen mellan Lappören och Slåttskär, inberäknat Örnskatgrunden, Gråsören och Orrbådan, samt Djupfjärden. 

Lapporskäret - Omfattar vattnen omkring Lappören med angränsande grund. Hit hör även de inre vattnen i Börsskärsfjärden, från Åddströmmen norrut till Djupfjärden. Till fiskeområdet hör också norra sidan av Brunnen där rån går melan Södra Nikelsgrund och Krokbådan. 

Valsörarna -  Hit räknas vattnen omkring Valsörarna, samt Revöfjärden, från Åddströmen till Fjärdsgrund. 

Grånnen -  Omfattar vattnen i den västra delen av Björkö skärgård. Rån går mellan Södra Nikelsgrund och Krokbådan, i sydväst mellan Lilla Orrbådan och Syndersbådan till Aronsgrynnan. Vidare fortsätter den ut till Klubbhällans nordligaste udde, inberäknat Stor- och Lillskrakegrynnan.

 

Text av Marita Westergård 

Brådd, Skägg och Galt

Enligt en gammal sägen kom de första bebyggarna, tre familjer (Brådd, Skägg och Galt) till Björkö västerifrån. De seglade över Kvarken till Björkörarna, som var känt för ett rikt fiske- fågel- och sälbestånd. De tre familjerna delade upp vattnet och land mellan sig (i tre skiften), så att alla skulle kunna fiska och bruka jorden utan att inkräkta på någon annans fiskevatten eller land. Ända fram till nutid har det funnits bybor här med dessa efternamn. Fiskevattnet byttes, skiftades årligen och på så sätt fördelades dett rättvist mellan delägarna.

Genom århundradena har man i Björkö utgått från den ursprungliga indelningen av land och vatten. Land- och vattenområdena utgick från Bråddskiftet, Skäggskiftet och Galtskiftet. Det skifte familjen tillhörde bestämde var fiske kunde bedrivas, var fåren fick sommarbeta på öarna och var sälfångst med nät fick bedrivas. 

Kunskapen om de olika skiftena är ännu levande på Björkö, även om man inte längre använder sig av lagfiske. Några lagbastur har förfallit medan andra har renoverats och används i huvudsak för fritidsboende.

 

Lagbastur

Varje skifte byggde tre fiskebastur, varav en gemensam lagbastu. Skiftena var uppdelade i två delar - armar - som byggde varsin fiskebastu. Totalt fanns nio lagbastur på 1900-talet, gemensamt ägda och i gemensamt bruk. De var utplacerade i skärgården för olika typer av fiske. 

Vid årandet av fiskevattnet, ett roterande system där fiskeområden cirkulerade mellan de olika skiftena, använde fiskelaget den bastu som fanns uppförd inom området, oberoende av vilket skifte fiskebastun tillhörde. Båthamnarna och torkställningarna för fiskeredskapen underhölls av det fiskelag som vistades i bastun under året. Byggnaden underhölls av fiskelaget som byggt bastun.

De övriga fiskebasturna på Björkö och i Björkö skärgård är privata bastur, där några gårdar tillsammans byggt och ägt en fiskebastu. Det har kartfästs drygt 100 fiskbastugrunder, de finns utmärkta på kartan här bredvid. 

---

Fiskebastur i Björkö

Skiftena Brådd, Skägg och Galt hade redan tidigare, långt tillbaka i tiden, delat allt land och vatten emellan sig i tre delar. De lät senare uppföra tre lagbastur och tre båthus på olika ställen. När byn växte och gårdarna blev fler så uppdelades de tre skiftena dessutom i två armar var. De här sex armarna byggde sen också varsin lagbastu. En arm bestod av ca 20 delägare från olika gårdar. Det var endast besuttna (de som hade mantal) som kunde vara med i lagfisket. Underhåll och skötsel av de nio lagbasturna och de tre båthusen ombesörjdes av det lag som byggt och ägde fiskebastun, oberoende vilket lag som var i tur att bevista fiskevattenområdet för året.  

Lännstäden (båthamnarna), jällan och jestona (stolpar på vilka fiskredskapen torkades) vid de så kallade lagbasturna underhölls av det lag som vistades i bastun under året.

Lagbasturna användes i landfisket. Landfisket, som idkades relativt nära land påbörjades när det blev öppet vatten och höll på fram till höbärjningen. I landfisket årades / byttes fiskevattnet inom de sex vattenområden årligen mellan de olika armarna. 

När höbärgningen var över i början av augusti påbörjades höstfisket längre ut, och man fiskade mera fritt och var inte så beroende av fiskebastur.