Björkös Historia

Delar av nuvarande Björkö steg upp ur havet på 800- och 900-talet. Det är osäkert när Björkö först befolkades, men man tror att det funnits fast bosättning här sedan 1300-talet. Redan tidigare har dock fiskare och säljägare använt ön som rastplats. Den äldsta bosättningen på Björkö har funnits ungefär där museerna finns idag. De tre första invånarna på Björkö kom västerifrån och hette enligt sägnen Brådd, Skägg och Galt, efternamn som för övrigt ännu lever kvar i byn. All mark på ön samt fiskevattnen är indelade i tre skiften med just dessa namn. I Björkö var fiske och säljakt viktiga näringar fram till 1800-talet och fisket var fortsättningsvis överlägsen huvudnäring fram till 1900-talet. Jordbruk har bedrivits i mera betydande omfattning sedan 1800-talet. En sak som i hög grad präglade Björköborna var religionen. Björköbon var känd som mycket religiös och det har man förklarat med närheten till och behovet av havet, man visste aldrig vem det nästa gång skulle sluka.

Foto: Sverre Boucht.

Resor över Kvarken

Björkö skärgård ligger där Kvarken är som smalast och har därför varit betydelsefullt för transporter över Kvarken och många strapatsrika och äventyrsfyllda resor har gjorts under århundradens lopp. Till en början transporterade man främst resande och björköborna var tvungna att föra kungens män över Kvarken, oberoende årstiden. Under den tid när Finland hörde till Sverige var postgången långsam. Då beslöt man att posten skulle transporteras över Kvarken. Björköborna fick år 1617 till uppgift att sköta om detta. Som kompensation för detta arbete beviljade Gustav II Adolf björköborna skattelättnader och befriande från krigstjänst för både söner och drängar. Posttrafiken över Kvarken gick från den gamla fiskehamnen Bodback och pågick fram till år 1809. Evenemanget "Postrodden" arrangeras varje sommar för att hedra minnet av de Björköbor och Holmöbor som under flera århundraden transporterade resande och post över Kvarken.

Speciellt omtalat är nog det s.k. dödståget över Kvarken år 1809 när den ryska hären under general Barclay de Tollys ledning hade ockuperat Björkö och gjorde ett plundringståg till Umeå. På färden över isen hade hären tagit med sig björköbor som vägvisare. Det var kallt och det utmattade fotfolket orkade inte gå och när de lade sig ner för att vila frös de ihjäl. Det sägs att de björköbor som hade tagits med som vägvisare hade lätt att hitta hem, eftersom de kunde följa liken. I mitten av 1930-talet samlade livbärgaren Emil Nabb ihop benbitarna efter de ihjälfrusna ryska soldaterna under ett kummel, på uppdrag av Mary Hahl. På 1980-talet lät Björkö fornminnesförening gjuta en minnesplatta på kumlet, som finns på Valsörarna.

Märarygghålet 1949, hem från höbärgningen. Foto: Sverre Boucht.

Björköby kommun

Enligt förordningen om kommunförvaltningen på landsbygden (6.2.1865) skulle varje församling höra till en egen kommun. Byarna i skärgården hörde till Replot kapellförsamling och bildade därför en kommun. Björköborna ville själv besluta om byns angelägenheter och anhöll därför hos Statsrådet om att Björkö by skulle avskiljas från Replot kommun och bilda en egen kommun, vilket också skedde 1 januari 1932. I samband med att Björkö blev en egen kommun, ändrades Björkönamnet till Björköby för att undvika förväxlingar med andra orter med samma namn. Björköby var en egen kommun fram till år 1973 då Replot, Björköby, Korsholm, Kvevlax och Solf kommuner sammanslogs till en enda kommun, Korsholms kommun.
 

Förbindelser med fastlandet

I århundraden levde björköborna isolerade från fastlandet. Resorna till Replot och fastlandet var tunga, tidskrävande och ofta farliga. Resorna blev lättare år 1907 när motorbåtstrafiken inleddes mellan Björkö och Vasa. En betydande förbättring skedde 24 oktober 1954 när vägen mellan Replot och Björkö invigdes. Invånarna var inte längre lika isolerade som tidigare. Björköborna kunde nu resa tryggt och säkert med buss eller bil. Varor och förnödenheter kunde transporteras till och från Björkö oberoende av menförestider. Vägbanken har stor betydelse för möjligheten att kunna bo och leva i Björkö och utan den skulle utflyttningen antagligen ha varit stor.

Björköbåten

Första industrin

Björköby och skärgården fick sin första industri i början på 1900-talet när Anders Ohls startade en nätfabrik. År 1956 startade Anton Björkman en nättelnfabrik i byn. I slutet på 1960-talet jobbade ett hundratal personer i dessa två fabriker och Björköby kommun var därmed (i förhållande till invånarantalet) landets mest industrialiserade kommun. Ännu idag är Björkö Telnfabrik en viktig arbetsgivare.

Utdrag ur "Händelser i Björkö" 

• 31.7.1510 Dateras den äldsta kända urkunden om Björkö. Urkunden gäller ett jordköp omkring år 1470.
• 1592 Björköborna beviljas skattefrihet för transport av resande och varor.
• 6.6.1617 dateras kung Gustav II Adolfs frihetsbrev till björköborna.
• 1720 Stora Ofreden: ryssarna reparerar sin flotta på Björkö och skövlar således största delen av byns timmerskog. De bygger  “ryssugnar” för brödbakning och till värmekällor.
• 1722 dateras den äldsta kända detaljkartan över Björkö.
• 30.8.1799 engelsmannen E.D. Clarke gör ett två dagars besök på Björkö. Hans reseberättelse publicerades 1824.
• 19.3.1809 ryssarnas fälttåg över Kvarken startar.
• 1856-1873 verkställs storskifte i Björkö.
• 1859 "Läsaren" (senare Björkö kyrka) färdigbyggs.
• 1896 handelsman Husberg startar sin handelsrörelse.
• 1897 folkskolan i Björkö inleder sin verksamhet - den första i skärgården
• 1908 turbåten till Vasa börjar trafikera.
• 1919-1920 Salteriet byggs vid Svedjehamn.
• 1.1.1932 Björkö kommun bildas.
• 1972 hästarna får inte längre beta fritt på Björkömarkerna.
• 16.7.1978 Björködagen firas för första gången.
• 1982 den första moderna postrodden över Kvarken arrangeras.

Källa: I förbund med havet, Björkö - en värld i Kvarken